2000 2000 2000

2009-10-18T01:22:00.006+02:00

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

VÄLKOMMEN TILL 2000

FÖR MANÖVRERING,

NAVIGERA I RULLAPPARATEN,

DET GÅR OCKSÅ ATT KLICKA,

VÄNLIGEN GÖR DET,

ÄR DU SNÄLL.

FÖR ÅTERVÄNDSGRÄND TRYCK 18

FÖR FRÅGOR, TRYCK 17

FÖR FIKTION, TRYCK 16

FÖR KOMMENTAR, TRYCK 15

FÖR REALISM, TRYCK 14

2009-10-17T00:55:00.007+02:00

en fantastisk dag i våra liv

2009-10-16T15:46:00.010+02:00

Denna trafikstockning kommer föra oss till helvetet. Vi är väldigt arga. Så arga att den kollektiva ilskan får den luftkonditionerade motorvägen att överhettas så att asfalten förlorar sitt fäste och klistrar sig fast på bilarnas dubbdäck. Fönsterrutor vevas ner och svordomar haglar som eldpilar. Det febrila tutandet överröstar allt som finns att säga, allt som fanns att säga, om nu någon någonsin hade något att säga. Vi slår ihjäl varandra med doftgranar. Trafikstockningen är ett bälte synligt från universum, omsvarvat och hårt åtdraget kring hela jordens midjelinje, tvingar den att dra in magen, magen som är havet, havet som kondenseras till jättelika moln med grenlika armar som sträcker sig efter allt som flyger förbi, svalor likväl som stridsflygplan, och sväljer dem i sina vidunderliga gap som Gud också givit dem. Tryckande hetta du vadar dina hjälplösa fötter i. Molnen äter och trottoaren smälter, flämtar trebarnspappan i villaperiferin samtidigt som han bränner upp studsmattan på bakgården i hopp om att ett offer ska förmildra syndafallet. Alla som är lilla gråter, den lilla pojken, den lilla flickan, det lilla djuret. Till och med den lilla innerstaden gråter, mörker och spruckna speglar försvårar uppdraget att välja rätt outfit till apokalypsen. Politikerna lugnar allmänheten. Deras funktion är att rösta för motioner som gör det olagligt att spela annat än Bob Marley i våra köpcentrum. Everythings gonna be alright, everythings gonna be alright, everythings gonna be alright. Jag minns det väldigt tydligt. Jag minns väldigt tydligt var jag befinner mig, jag minns vad jag gör in i minsta detalj. Jag minns det exakta klockslaget, jag minns mina stela mungipor, jag minns vad det är för slags tuggummi jag spottar till marken och låter skrumpna, jag minns det elastiska klibbet i gatulyktornas sken. Jag minns att det alldeles nyss hade funnits i min mun. Jag hade drömt hemska mardrömmar, jag hade drömt om dig. Du hade drömt att det här är en fantastisk dag i våra liv. Everythings gonna be alright. Vad säger du? Inget. Det är någonting i bakgrunden.

2009-10-16T15:45:00.034+02:00

1. prolog

Jag satt i min bil mitt i natten. Ensam med en gråtdränkt rattmuff mot hakan och ett par dinglande plyschtärningar i pannan for jag ut i skogen, mest eftersom jag sett i amerikanska filmproduktioner att det var så de gjorde, de depraverade männen – for ut i skogen för att skrika sig hesa, lägga sig på knä i ösregnet, klösa med fingrarna i leran, gråta som om de just lämnat livmodern. Den här natten var regn, lera och stjärnklar misär, dessutom var jag en man, och en högst depraverad sådan, så jag hade alla förutsättningar i världen för att förlora vettet. Stunden jag bromsade in med bilen framför skogssnåret insåg jag dock att jag inte hade det minsta lust att bli blöt, så jag nöjde mig med att veva ner vindrutan. Det finns trots allt ingen anledning till att dramatisera när ingen ser. Men skrek, det gjorde jag. Jag skrek och lät ilskan skjutas ut ur vrångstrupen och genom den nedvevade rutan, som en projektil for den igenom skogsdungen och snuddade vid fågelholkar, penetrerade talltoppar och vidareflög in i rådjursperiferin. Sedan kvävd och följd av ett kortvarigt eko som höll liv i illusionen om att ilskan bosatt sig i något blåbärssnår och övergivit min kropp. Fastän jag innerst inne visste att det enda jag gjort var att avleda huvudverksamheten, visste jag också att jag innerst inne visste alldeles för mycket. Klockan var nog då kring tre på morgonen, radion var på och de pratade – en man i tjugoårsåldern skrek sig hes i ett naturreservat under natten, vittnen säger att mannen förmodligen var ute efter att dämpa sin inre smärta men inte verkar ha lyckats, mannen trodde med största sannolikhet att han var ensam men både störde och blev iakttagen av både skogsvaktare och excentriska blåbärsplockare, det här var Ekot med mig, vem jag än är – vem du än är, även med en pistol mot tinningen skulle jag omöjligen kunna minnas vem du var.

Som att ha vaknat av att blivit våldsamt ruskad om axlarna nådde jag skyskrapan, den där jag en gång hade arbetat, den där de nu för tiden hade råd att tillsätta en receptionist, de hade gått och blivit riktiga big shots på skyskrapan. Filandes på naglarna och synandes med blicken verkade hon förvånad över att se mig, och jag blev förargad inombords. Här kom jag frivilligt klockan halv fem på morgonen utan att få den minsta hedersmedalj eller applåd, inte ens en undergiven blick av beundran kunde receptionisten skänka mig, hon undrade vad jag gjorde här. Hon undrade om jag ville någonting särskilt, hon undrade vem jag var, hästsvansen i hennes bakhuvud vajade fram och tillbaks som om den omsorgsfullt ryktades av luftkonditioneringen, demonstrativt tog jag upp min krokodilskinnsplånbok ur bakfickan, köpt på en marknad i Kairo, och tryckte våldsamt upp min ID-bricka mot glasrutan som avgränsade oss. Men hon förstod fortfarande inte varför jag var där, och detta förstod ju jag inte heller, då jag sedan länge varit uppsagd, men jag hade hoppats på någon annan skulle veta, gärna receptionisten, det hade gjort saker och ting enkelt, men hon förstod ingenting. Hon sa att det här inte var någon nattklubb, att den där inte skulle göra mig mycket gott – ingen nattklubb? Jag började skrika och spotta, jag vet inte vart min luft kom ifrån, min saliv stänkte ner den före detta överpolerade glasrutan, ur min mun flög vulgariteter jag inte i mina vildaste drömmar kunnat inbilla att jag bar på, varje förolämpning avslutades med receptionistjävel. Bemärk att jag inte fick några ryggdunkar under processen, min baksida var lika gles som alltid, jag visste alltså inte om jag gjorde rätt i min vrede men jag fortsatte, jag fortsatte tills att mitt ansikte blev rödsprängt och föll till marken, och jag lät lysröret i taket vara det sista jag såg innan hela världens ögonlockar limmade fast sig på mina glober och resten försvann.

2. epilog

Man skulle till och med kunna säga att jag trivdes. Faktum är att jag gjorde mitt yttersta för att få vara kvar så länge som möjligt. Jag kom mycket bra överens med min rumskamrat Elsa, en äldre dam som visste att hon skulle dö närsomhelst. Hon ville hemskt gärna att jag skulle komma på hennes begravning. Jag sa att jag redan hade varit på en sådan, att jag inte behövde se det igen, att jag redan hade upplevt hela karusellen. Men hon insisterade. Hon ville hemskt gärna att jag skulle vara där, och när hon fattade ännu större tycke för mig ville hon också att det var jag som skulle hälsa alla gäster välkomna, hjälpa till med kläder, dela ut program, anvisa sittplats, anvisa hur avskedet går till, hjälpa till med handbuketter, vara beredd att hjälpa den som behöver vatten, näsduk, hosttablett, besöka damrummet, inbjuda till minnesstund, hjälpa till med taxi, och så vidare. Jag visste att jag inte skulle ha tid eller ork och föreslog istället en internetceremoni, att hon registrera domänen http://www.elsasgravplats.se med en datoranimerad gravsten som högupplöst gif-animation, en liten skrift i comic sans och en midi-fil av hennes favoritlåt loopandes i bakgrunden. De anhöriga skulle kunna skriva av sina minnesbilder som bloggkommentarer. Men Elsa gillade inte tanken på att ha sin gravsten på en datorskärm. Hon ville ha någonting verkligt, sa hon. Det roade mig.

Någonting annat som roade var när jag blev så dålig att sjuksköterskorna hjälpte mig att gå på toaletten, så pass att de också behövde torka upp avföringen från min stjärtskåra och urinen från laminatgolvet. Inte för att jag var det minsta attraherad av dem, nej, tillfredställelsen låg i att slippa göra saker och ting på egen hand. Det var nog därför jag trivdes så gott på långvården och visade olika symptom varje dag, ena dagen var det magen, andra huvudet. De två läkarna som observerade mig blev inte kloka, jag brukade höra dem skrika på varandra, jag låg vägg i vägg med fikarummet. Den ena läkaren var äldre, hade en synlig tupé och var övertygad om att jag var en hypokondriker, bara fått ett slag av Den Alldagliga Postmoderna Ungdomsångesten, och att sjukhuset skulle koka över och slutligen explodera om alla sådana som jag togs in. Han ansåg att jag borde hålla käften och ta en jävla yogakurs, knipa igen och läsa en jävla självhjälpsbok, ja, vadsomhelst förutom att ta upp onödiga resurser för skattebetalarnas räkning, däribland han själv, ja, jag tror han tog det väldigt personligt. Den andra läkaren var yngre, hade ett fantastiskt hårsvall och var bergssäker på att jag hade någon slags nyupptäckt sjukdom som han observerat och skulle döpa till sitt eget namn, Peter Svensson-syndromet eller Peter Svenssons sjukdom, han hade inte riktigt bestämt sig än.

En morgon så dog Elsa. Det var jag som hittade henne, hon hade kurat ihop sig som en liten boll under fikabordet. Elsa älskade att fika. Så vackert, tänkte jag och återgick till sängen innan städarna skyfflade bort liket med sina enorma pizzaspadar i trä. Jag satte på radion – en kvinna i åttioårsåldern ska ha avlidit på St Görans intensivavdelning, kvinnan dog med största sannolikhet av naturliga skäl och hittades under fikabordet, kvinnan ska ha älskat att fika, liket ska nu skeppas iväg för att komposteras, kremeras och slutligen termineras, för ytterliggare djupdykning i processen lyssna på våran tjugotvåsändning, det här var Ekot med mig, vem jag än är – vem du än är, även med en pistol mot tinningen skulle jag omöjligen veta vem du är.

supé

2009-10-16T03:15:00.002+02:00

Världen rasar men ännu dricks det vitt vin och äts krispig skaldjurssallad. Någon har legat i för att göra kvällen åh-så-trevligt-åh-hååå-ååå-så-trevlig som möjligt vilket påpekas lika ofta som bordets filharmoniker fingrar på stereons volymratt. Vrids fram och tillbaks, söker ständigt efter den passande decibelfrekvensen för pågående stämning och samtalsämne. Höjer varje gång åh-så-trevligt-åh-hååå-ååå-så-trevlig övergår i trevande tystnad. Klirr klirr. Någon hatar när du rispar gaffeln mot tallriken sådär, någon är inte nöjd. Skål för det dolda föraktet! Det dricks vitt vin. Åh-så-trevligt-åh-hååå-ååå-så-trevlig. Du har en kräftstjärt mellan tänderna! Gnissel gnissel. Någon hatar när du visar tänderna sådär, någon är inte nöjd. Det är en inflyttningsmiddag. Lägenheten är verkligen åh-så-trevligt-åh-hååå-ååå-så-trevlig. Ja, den är ett riktigt kap. Öppen spis också. Rena drömmen. Inte sant? Ja, minsann. Som en dröm. Synd bara att den vräkta psykopaten alltid ska lämna små lappar i brevlådan. See you in hell. Fast vi är ju alla människor. Skål för mänskligheten! Jävla psykopater. Skål för yttrandefriheten! Och sicken sallad sen. Någon har legat i. Åh-så-trevligt-åh-hååå-ååå-så-trevlig apati. Är räkorna ekologiska? Givetvis, odlade och uppfostrade i universum. Precis som du! Ha, ha! Suger in inälvor, vävnadsgelé, gallblåseglass, tolvfingertarmpudding, och så kaffe i den nyinköpta soffgruppen. Ha, ha! Läderskinn, en doft starkare än livet självt, du ler i mjugg, någon hatar ditt synliga förakt, någon är inte nöjd. Klirr klirr, gnissel gnissel. Din nagel rispas mot bordsskivan i glas, rör sig runt bordet i ett obegripligt mönster. Dina naglar låter illa och det här fungerar inte, det ska istället rökas cigaretter på balkongen, äh-så-trevligt-åh-hååå-ååå-så-trevlig. Men du leker ”pricka fimpen.” En man nere på gatan pekar fulfinger och borstar elden ur håret, han är arg och du slipper ansvar för att du sitter på en balkong, och nu ett sådant här ögonblick när din kropp erövrar tanken, din vrångstrupe tar överhanden över orden: SKÅL FÖR DET SYNLIGA FÖRAKTET, ingen skålar tillbaka, ingen är nöjd, allra minst du, du vill hem, har du någonsin varit såhär långt ifrån hem, see you in hell, världen rasar men ännu står du på balkongen och skålar med dig själv, see you in hell.

rymdvarelse

2009-10-16T03:00:00.001+02:00

De spelade operamusik på bensinmacken, jag hade aldrig någonsin hört någonting liknande, jag visste inte om jag ville köpa en kanelbulle eller ett wienerbröd. Jag tänkte på henne, jag undrade var hon var, jag var på en bensinstation och det spelades operamusik. Jag hade aldrig hört något liknande. Expediten sneglade på mig, jag hade stått där väldigt länge och stirrat på kondisbitarna, längre än vad som var författats som tillåtet i De Oskrivna Reglerna. Jag hade precis lagt märke till att det också fanns stora brownies, de såg ut som tegelstenar och jag kunde inte välja, så jag valde bara en dagstidning. Jag kände inte ett dugg. Ovanför kassan fanns det TV-apparater, de speglade överbevakningskamerorna, jag såg mig själv när jag räckte expediten en tjuga och hur han darrade han på handen, jag hade gett honom en hotfull blick, krossat hans arma servicehjärta.

Jag satte mig utanför på ett elskåp och bläddrade, inte en enda sida handlade rymdvarelser, jag rullade ihop tidningen och slog ihjäl en fluga som satt på mitt ben, sedan lånade jag någons mobiltelefon och beställde en taxi till Södertälje. Taxichauffören var från Egypten, jag blev glad för att vi skulle kunna ha någonting att prata om, jag kände för att prata om någonting med någon. Jag sa att jag var mycket intresserad av teorin att rymdvarelser hjälpt till med att bygga pyramiderna, hur skulle det annars ha gått till, de tiotals ton tunga stenarna skulle omöjligt kunna släpas upp av någonting mänskligt, i synnerhet inte för femtusen år sedan då det knappast fanns några kullager att tala om, taxichauffören skrockade. Jag bad honom att sluta skrocka och men han fortsatte, han trodde inte på rymdvarelser, science fiction, sa han. Och jag satt tyst i några minuter innan jag sa att det visst måste finnas rymdvarelser, att det är befängt att tro motsatsen, att vissa människor som lever på jorden säkerligen egentligen är rymdvarelser. Tänk på alla dem som måste konstruera sin mänskliga sida, de som tvingats måla upp en bräcklig yta av sig själva, tänk dig, när hälften av alla rörelser man utför är PR-trick, när hela ens persona är en spelad karaktär, är man inte då är en rymdvarelse? Taxichauffören ryckte på axlarna, frågade om jag ville ha en lakritsbåt, de fanns i handskfacket, jag tackade och tog två.

2009-10-15T23:47:00.003+02:00

Bara om ni våldtar mig först.

Jag har alltid velat bli våldtagen av vita män i skyddsglasögon.

2009-10-15T23:46:00.000+02:00

"Som man bäddar får man ligga",

sa vi och lät honom ligga.

2009-10-15T23:34:00.001+02:00

Vi tog ett bad tillsammans varje fredag.

För att ha en tradition.

2009-10-15T23:27:00.001+02:00

Jag önskar att jag kunde.

Jag önskar att jag kunde förklara varför jag inte kan.

2009-10-15T18:45:00.001+02:00

Jag vill bara få handla ifred.

Är det för mycket begärt?

2009-10-15T18:41:00.001+02:00

– Nu gör du det igen.

– Vadå?

– Den där blicken.

2009-10-15T18:39:00.000+02:00

Det enda jag kunde tänka på var saltgurkan.

Eller så var jag det enda som saltgurkan kunde tänka på.

2009-10-15T18:35:00.000+02:00

Jag älskar min bror.
Men en gång hade han inga kläder på sig.
Sedan dess har vi inte riktigt kunnat relatera till varandra.

2009-10-15T18:32:00.000+02:00

Där fanns ett fönster.

Jag var uttråkad och ville medverka i en musikvideo.

Så jag tittade ut.

2009-10-15T00:56:00.000+02:00

Det genomsyrar allt.

Det bor i dina kläder.

2009-10-15T00:35:00.000+02:00

Sammanfattat kan man säga att ingen annan uträkning kommer ta oss härifrån levande.

kommer

2009-10-14T01:52:00.003+02:00

snart